Några dagar kvar till Pimme

På lördag kväll ska den något oväntade kvartetten Jag, Bobby Ewings mamma, Bobby Ewings pappa och min syrra ta oss till Cirkus för att se gammelfarbror Thåström återigen trollbinda kvinnohjärtan.

Thåström har under många år spelat en roll i mitt liv. Ofta på lite oväntade sätt.

Det började för ungefär 1 000 år sen på ett läger i Sörmland samma år som Ebba Grön hade gett ut sin sista LP. Den med Die Mauer och såna låtar. Jo som sagt, läger var vi på och En helt vanlig man var nog så där skönt pubertetsförvirrad som helt vanliga män i yngre tonåren kan vara.

Min musiksmak var redan då annorlunda och jag höll en stenhård linje att jag faktiskt inte gillade Ebba. Men i smyg gick även jag och trallade på Heroinister och Kontorister.

Länk till sången

I alla fall så var det lägret där man var tvungen att hångla för att inte gå i atomer. Och på första kvällen bar det sig inte bättre än att jag råkade dela sovsäck med en blondin i parallellklassen. Vi går inte in på detaljer eftersom jag inte vet vem som smygläser den här bloggen. Men för mig är det i allal fall ett ljust minne, och en detalj ur det är att på en så kallad bergsprängare i rummet dånade just Ebba Grön-skivan jag skrev om nyss.

Några år senare minns jag att jag och Brudmagneten gjorde ett jävligt märkligt skivbyte. Han fick Blå himlen blues av mig mot att jag fick Equinoxe med Jean Michel Jarre av mig. Blå himlen blues är inget mästerverk. Men Holländskt porslin är en höjdare på den skivan.

Thåström levde vidare i sitt liv och jag i mitt. Vi träffades några år senare i en buss på Norrmalmstorg. En klart stenad musiker kom uppflygande och frågade en fjunig chaufför om han fick åka gratis. Jag sa ja och han stod i en klassisk Thåström-pose och åkte ända till Stureplan. En sträcka på runt 300 meter.

Genom åren började jag sen alltmer uppskatta både Pimme och Ebba Grön. Imperiet har jag alltid haft svårare för. Om det inte gällt fest-peppning. För då har ofta Vad pojkar vill ha legat överst i skivhögen.

Länk till sången:

Jag och Brudmagneten såg nog Thåis i nån konstig ANC-gala vid forntiden om jag minns rätt. Men jag har inte sett T på en riktig konsert förrän i somras.

Då var jag och Polly på Peace and Love, och trots att vi stod långt bak och egentligen inte gav konserten en riktig chans var det något som grep tag i en även då. Okej, en toppad Thåström slår såklart inte ett avslaget Waterboys. Men han gjorde det bra Rågsvedspojken.

Nu är det alltså dags på lördag. Och jag vet att syrran laddar som satan med att spela skivor både hemma, i bilen och på jobbet. Jag antar att superfan Z också gör det. Men hon är ju just superfan.

Själv tar jag det lugnt även om jag just när jag skriver detta faktiskt i smyg satt på en riktig sköning i bakgrunden.

Mitt liv är att ljuga
dribbla med folk
senare på kvällen
så byter jag om...


Mitt liv är att piska
piska och slå
mitt liv är att piska
kvinnor i gummi...